Guide till premiumskärmen – gaming och allround i samma skärm

Insidorna är väldigt snarlika mellan de olika premiumskärmarna. Med insidan menas de mer tekniska parametrarna kring själva bilden och vilka signaler som fungerar.

Själva LCD-panelerna är inte nödvändigtvis av exakt samma sort, utan det är ofta lite olika tillverkningsrevisioner som ger lite skillnader i hur själva panelen beter sig. En likhet som verkar gälla alla skärmar i kategorin är tack och lov de låga latenserna.

Specificerad responstid säger inget om eftersläpsnivåer. Premiumskärmarna har milda nivåer av eftersläp och låga latenstider

Latenserna är låga och alla vi testat har varit under 10 ms. Eftersom vi använder kamerametoden och jämför med en bildrörsskärm finns det alltid en felmarginal. Den marginalen blir helt enkelt för stor när vi observerar latenser under 10 ms och därför avrundar vi numera till ”under 10 ms”. Kortfattat kan det sägas att de här skärmarna inte är i vägen för ditt spelande.

Nivåerna av eftersläp är oskiljaktiga så länge vi talar om att köra samma bildfrekvenser och utan sådana finesser som i tidigare avsnitt nämnda eftersläpsreducering likt ULMB. Men det kan komma situationer där skillnaden faktiskt märks av.

G-Sync-modellerna beter sig väldigt snarlikt i fråga om prestanda på skärm och i spel. De är i praktiken oskiljaktiga ifråga om eftersläp. Även eftersläpsreduceringen med ULMB på dessa skärmar ger i praktiken samma resultat. G-Sync-intervallet är också från 30 Hz/FPS upp till skärmens maximala frekvens, ofta 165 Hz/FPS.

Mer eftersläp vid adaptiv synk

De modellerna som kör AMD Freesync eller VESA Adaptive Sync har lite andra intryck, särskilt när vi testar vid lägre frekvenser. Då uppstår som regel mer eftersläp och skuggeffekter jämfört med G-Sync-modellerna. Skillnaden börjar framträda när vi närmar oss 60 Hz/FPS och kan bli riktigt tydliga i låga frekvenser närmare 40 Hz/FPS. På de modeller vi testat vill säga.

Lägre frekvens innebär mer eftersläp vid adaptiv synkronisering. Olika skärmar hanterar detta olika bra.

Adaptiv synkronisering har alltså en vinst i att det tar bort ryckighet och tearing. Det kan också alstra mer eftersläp och skuggor, särskilt i låga frekvenser. Hur mycket eftersläp som alstras varierar med produkten och där har alla produkttester SweClockers genomfört pekat på att detta är ett mindre problem med G-Sync-modeller.

Förklaringen, från Nvidia då, är att G-Sync-modulen som driver dessa skärmar applicerar en dynamisk overdrive på kristallerna. Eftersom dynamisk frekvens ger dynamisk responstid påstår i alla fall Nvidia att G-Sync-modulerna anpassas efter panelens egenskaper baserat på hur den beter sig i olika frekvenser. Samma overdrive i 144 Hz kan leda till eftersläpsfenomen när panelen sedan arbetar i en helt annan frekvens.

Mer konsekvent hos G-Sync-modellerna

Än så länge har vi inte testat någon skärm i denna kategori där Freesync eller VESA Adaptive ger motsvarande kontroll över eftersläp när frekvensen sjunker. Då har ofta Freesync-modellerna dessutom en högre lägstanivå för när adaptiv synk fungerar.

G-Sync-skärmarna har som regel ned till 30 Hz/FPS där motsvarande Freesync-alternativ kan ha 35–55 Hz/FPS som lägstanivå, då med synligare skuggeffekter. Fast det är som tidigare skrivet stora skillnader mellan produkterna när det kommer till Freesync.

Variabel frekvens kräver variabel overdrive. Utan detta ökar mängden eftersläp och skuggeffekter, något som Nvidia påstår sig lösa med G-Sync-modulen

Viktigt att komma ihåg är återigen att detta handlar om produktskillnader i första hand. Alltså vad vi ser när vi testar och jämför. Det handlar inte om att någondera tekniska lösning skulle vara bättre eller sämre. Utan det handlar om de resurser tillverkarna lägger ned på att få sina produkter att fungera väl. Vi har sett Freesync-skärmar i andra kategorier vilka klarar låga frekvenser med minimala skuggor.

Kan du pressa upp frekvenserna högre och hålla dig över 60 Hz/FPS blir det allt svårare att märka praktisk skillnad mellan Freesync och G-Sync i fråga om adaptiv synkronisering och eftersläpsnivåer.

Kör du helt utan adaptiv synkronisering och låter skärmarna gå som vanligt i sin högsta frekvens minskar skillnaderna ytterligare. Kör du alltid spelen i maximal frekvens, likt 144 FPS/Hz kan det vara sak samma hur du blandar skärm och grafikkort.