Klientsidan

Utöver att addera accesspunkter till nätverket spelar naturligtvis egenskaperna hos de trådlösa klienterna en viss roll för räckvidd och prestanda. Utöver att placera klienterna så att vägen till accesspunkten är så fri från hinder som möjligt finns inte så många möjligheter här.

Extern Wifi-antenn

Räckvidd är en funktion av antennegenskaper samt uteffekt hos sändaren. Effekten får enligt lag inte vara hur hög som helst men mobila enheter är normalt lite konservativa på denna punkt.

Det finns externa USB-baserade Wifi-donglar och PCI Express-instickskort som offrar en hel del mobilitet mot att erbjuda något bättre räckvidd och ofta ett rejält uppsving i bandbredd. I det fallet är ökad bandbredd mer en konsekvens av fler MIMO-kanaler än något annat, men det är ju resultatet som räknas.

usbdongle2.jpg

Denna "USB-AC56" har samma kapacitet som de flesta moderna bärbara datorer, det vill säga 802.11ac med 2×2 MIMO. Den betydligt större antennen kan dock ge lite bättre räckvidd.

På det stora hela är detta ändå en marginaleffekt jämfört med extra vad accesspunkter ger, framförallt när det kommer till ökad räckvidd. En extern USB-dongel kan självklart vara vettig till en stationär dator som annars saknar trådlös uppkoppling, men värdet till en laptop som redan är utrustad med 802.11ac Wifi kan ifrågasättas.

Jag kan ändå nämna att bandbredden med Asus AC-68, som har 3x4 MIMO, tre sändkanaler och fyra mottagarkanaler, ger upp till 50 procent högre bandbredd på 5 GHz-bandet jämfört med vad Surface Pro 4 får med inbyggt Wifi, 2x2 MIMO. Båda implementerar 802.11ac.

usbdongle.jpg

USB-dongeln Asus AC-68 har väldigt hög kapacitet både i teori och praktik, det senare är till stor del en konsekvens av rejält med utrymme för antenner vilket ökar chansen till lyckat mottagning samt ökar effektiviteten hos MIMO.

Den faktiska kapaciteten hos ett Wifi-nätverk dikteras av den svagaste länken. Jag listade tidigare högre kapacitet som fördel hos separata accesspunkter jämfört med mesh-nätverk. Det förutsätter naturligtvis att klienterna är kapabla till mer än 2×2 MIMO. Väldigt få bärbara enheter har idag bättre kapacitet än 2×2 MIMO i sin integrerade Wifi-krets.

Stationära datorer

Stationära datorer kan i de flesta fall använda trådbunden trafik. Vill eller kan man inte dra fram en Ethernet-kabel finns det rejäla möjligheter till trimmade luftburna datapaket. Lite skrymmande antenner och kablage, men då erbjuds 802.11ac med 4×4 MIMO samt "Nitro QAM" som i teorin ger en länkkapacitet på över 2 Gbit/s.

PCIe.JPG

Nitro QAM nämndes i del 2 av denna guide. Nitro QAM är rent formellt "QAM-1024", något som inte är del av 802.11ac. QAM-1024 kommer dock att inkluderas i kommande 802.11ax standard. Kul på pappret, i praktiken fungerar bara en så hög QAM-nivå över väldigt korta avstånd och i övrigt optimala förhållanden.