HDCP - krypteringsskyddet

HDCP, High-bandwidth Digital Content Protection är något som krävs av källan vanligtvis en mjukvara. HDMI-standarden kräver att HDCP hanteras så normalt är det inga konstigheter här. Kör du en Blu-rayspelare i datorn eller tittar på strömmande video från betaltjänster används HDCP. Bildskärmar med HDMI ska hantera HDCP, annars är något fel.

Återigen är detta något som främst gäller för dig som kopplar mot en TV, ett hemmabiosystem eller liknande. För dator kopplad till bildskärm över HDMI är det väldigt sällan HDCP ger besvär.

hdmi_hdcp-myror.jpg

HDCP-bilden. När HDCP-krypteringen inte riktigt fungerar kan man hamna i ”färgglada myrors krig” när skärmen försöker trycka ut den krypterade bilden. Lösningen är ofta synka om enheter.

Det kan uppstå situationer när du inte får bild på grund av HDCP. Till exempel när du ansluter med DVI-adapter till en skärm som använder DVI men saknar HDCP. Hyfsat moderna skärmar med DVI-kontakt brukar klara av HDCP men det är inte automatiskt självklart. Ansluter du med en HDMI-till-VGA-omvandlare kan HDCP inte överleva signalomvandlingen. Då får du räkna med svart bild.

Otillräcklig kabel kan ge HDCP-problem

Så som HDCP fungerar frågar källan, source regelbundet om bekräftelser från mottagaren, sink om HDCP och det sker separata krypteringar för ljud och bild. Kommer fel svar, eller inget svar, släcker source ned bild och ljud. Sedan försöker source igen två sekunder senare och ges rätt bekräftelse kommer bild och ljud åter igen.

Har man problem med överföringen, vanligtvis någon form av bitfel från dålig kabel eller störd överföring, finns risken att bitfelen uppstår när HDCP-funktionen kräver bekräftelser. Då släcks bild och ljud i vanligtvis två sekunder för att sedan komma tillbaka. Så HDCP kan orsaka tillfälliga avbrott i överföringen men problemkällan ligger alltså i överföringen.

HDCP ger främst problem med äldre utrustning

Du kan också köra HDMI utan att HDCP är inblandat på något sätt. All normal användning av skrivbord, program och spel kräver normalt ingen kryptering. Detta kan man också märka av när man spelar film från datorn. Menyer och liknande fungerar. Men så fort filmen startar blir det svart.

Här kan det förekomma att källan alltid kräver HDCP oavsett användning. Ett exempel är Apples datorer som aktiverar HDCP så fort de märker att någonting i kedjan använder HDCP, till exempel en hemmabioförstärkare. Detta sker öven när det inte finns något material som faktiskt kräver att HDCP är aktivt.

Med HDMI 2.0-specifikation finns också utrymmer för en nyare och effektivare variant, HDCP 2.2. Detta krävs för visst UHD-material likt Ultra HD Blu-ray, 4K och HDR-material. Än så länge är det inte aktuellt för datorer och bildskärmar.