Kalibrering eller profilering?

Den enda permanenta och pålitliga lösningen är därför att kalibrera skärmen. Alltså att förändra det fysikaliska ljus skärmen faktiskt producerar. Observera att talesättet många använder är att man ”kalibrerar sin skärm” när man i själva verket profilerar skärmen som beskrivet tidigare. Det vill säga köper en enkel färgmätare som Spyder, i1 Display med flera, trycker den mot skärmen och kör medföljande programvara.

Denna process gör faktiskt ingenting med skärmen annat än att den ibland ger dig manuella instruktioner om att du sänka eller öka något reglage, vanligtvis skärmens bakgrundsbelysning. Skärmens färgegenskaper, dess gamut, dess gråskala och dess gamma förblir densamma när du använder mjukvaran på det här sättet.

Vad värre är: de här programvarorna är konstruerade för att vara enkla steg-för-stegprogram och det kan ibland vara svårt att avgöra vad som faktiskt har förändrats. Allt man får är ett meddelande om att ”Nu är alla färger rätt” tillsammans med en schablonbild som visar att färger ”blivit bättre”.

Profilering använder grafikkortet

Det enda som egentligen ändras är ditt grafikkort som kommer att förändra signalen för att kompensera för det felaktiga fysikaliska ljus skärmen skickar ut. Detta påverkar i första hand gråskala och gamma. I kombination med att mätningen skapar en ICC-profil går det sedan att hantera hur skärmen återger färger.

spyder.jpg

Den här processen kallas följaktligen för ”Profilering” därför att man skapar en profil över skärmens fysiska färgåtergivning och låter grafikkortet genom tabeller, LUT, look-up table, kompensera för en del av dessa fel.

Problemet är att grafikkortet normalt endast använder 8 bitar per kanal (24 bitar totalt) och är felen stora räcker inte till för att korrigera felen utan att det uppstår andra problem som bandning/posterisering, särskilt i mörka nyanser. Att korrigera skärmens ljus via grafikkortet kan liknas vid en equalizer som börjar med alla reglage på max och endast kan skapa balans genom att dämpa signalen.

Flera av dagens grafikkort kan generera en signal med 10-bitar per kanal (30 bitar totalt) vilket ger 1024 stället för 256 nyanssteg. Tyvärr är det långt ifrån alla skärmar som tar emot sådana signaler.

Framför allt: Profileringen påverkar endast grafikkortet. Skärmen fortsätter vara lika rätt eller fel som den var innan. Skärmens fysikaliska ljus är fortfarande densamma efter en profilering. Så fort du ansluter en annan källa än din dator kommer skärmen ännu en gång att vara precis likadan som innan.

Du får det ljus du betalar för.

Kalibrering förändrar skärmens ljus

Bäst är därför en genuin kalibrering där du istället förändrar det fysikaliska ljus skärmen skickar ut. Ifall du kan förändra skärmens ljus till att exakt följa exempelvis sRGB kommer inte grafikkortet att behöva kompensera och slösa dyrbara bitar. Du råkar inte ut för problemet att programvaror ignorerar taggade ICC-profiler. Så länge som du konsumerar och producerar innehåll som avsett för sRGB kommer det att återges med rätt sorts ljus.

Det är enligt den principen man arbetar inom TV- och film-produktionsvärlden. En kvalitetsmonitor som återger rätt fysikaliskt ljus enligt den standard man arbetar mot och för den signal som förväntas. En TV eller monitor som återger färger helt och hållet enligt specifikationen i Rec.709 är färgkorrekt så länge som källan också arbetar enligt Rec.709. I den situationen är du inte längre beroende av att program använder ICC-profiler eller inte. Har du en skärm vars fysikaliska ljus följer den standard du arbetar mot är du hemma.

adobe_srgb_manuell_kalibrering.jpg

Manuell kalibrering som hos Panasonics bättre TV-modeller låter dig styra över gamut, gråskala och gamma på ett detaljerat sätt som ger rejäl precision. Tidsödande och ställer höga krav på kunskap men resultatet blir en skärm (plasma-TV i detta fall) som väldigt exakt kan följa färgstandard.

Problemet med kalibrering är att dagens typiska datorskärmar saknar reglage för att kunna kalibreras på det här sättet. De reglage som finns är allt för rudimentära eller påverkar inte bilden på rätt sätt. Dessutom kräver den här typen av manuell kalibrering en hel del avancerade kunskaper och tar lång tid.

Men det finns en handfull skärmar som har rätt typ av inställningar och där du via automatiserad programvara kan korrigera skärmens ljus. Hårdvarukalibrering gör att programvara och/eller mätare kommunicerar med skärmen och internt kan kompensera för avvikelserna genom att ge skärmen LUT-tabeller över hur den ska kompensera sitt ljus. Samtidigt kan grafikkortet obehindrat fortsätta leverera sin signal med intakta nivåer.

Nackdelen? Tja, det gamla vanliga – priset! Skärmar som kan hårdvarukalibreras på det här sättet är betydligt dyrare och håller sig till det exklusivare sortimentet.