Intel Kaby Lake – 14nm+ och 200-serien styrkretsar
Under ungefär ett decennium använde Intel en modell som kallades Tick-Tock, som gick ut på att de vartannat år introducerade en ny tillverkningsteknik med en redan befintlig arkitektur (Tick), och att göra det motsatta generationerna däremellan (Tock). Skenande kostnader vid mindre tillverkningstekniker och inte minst, eller kanske framförallt, fysikens lagar satte stopp för den framgångsrika modellen.
Svaret blev istället vad de kallar Process-Architecture-Optimization, i praktiken en förlängning av Tick-Tock. Sedan början av år 2016 är det uttalade målet att en befintlig arkitektur introduceras på en ny tillverkningsteknik (Process), ersätts av en ny arkitektur (Architecture) som sedan optimeras (Optimization), innan det åter är dags för en ny teknik för tillverkning.
Arkitekturen Kaby Lake är steg tre enligt den nya modellen och introducerades redan i hösten för bärbar datorer. Idag har det blivit dags för arkitekturen att göra entré för stationära datorer och optimeringarna är desamma som för den bärbara marknaden, vilket innebär att inte mycket har förändrats mot Skylake.
Övergripande är Kaby Lake just Skylake. Det handlar i grunden om exakt samma arkitektur där saker som antalet kärnor och prestanda vid en given klockfrekvens (IPC) är oförändrad. Även grafikdelen är prestandamässigt oförändrad, dock har Intel uppdaterat mediafunktionerna för att ge bättre stöd för 4K-upplösning, detta genom inbyggt stöd för H.265/HEVC (10-bit) och VP9.
Trots obefintliga arkitektoniska förbättringar finns mer prestanda att hämta med Kaby Lake jämfört med Skylake. Nykomlingen baseras på en förfinad variant av Intels över två år gamla 14-nanometersteknik, 14nm+, som ska ge 12 procent bättre prestanda (klockfrekvenser) än tidigare utan att strömförbrukningen skenar.
Resultatet för bärbar datorer blev rejält förhöjd klockfrekvenser, i synnerhet för Y-serien avsedd passivt kylda enheter. Liknande framsteg återfinns på stationär front där Intel skruvat upp klockfrekvenserna med 200–300 MHz beroende på modell, samtidigt som de specificerade TDP-värdena ligger kvar på liknande nivåer som för Skylake.
Det här märks framförallt för toppmodellen Core i7-7700K, vars basfrekvens ligger på 4,2 GHz istället för 4,0 GHz med Core i7-6700K. Turbofrekvensen tar följaktligen ett kliv upp till 4,5 GHz, upp från 4,2 GHz för Core i7-6700K. Inte nog med det ska överklockningsmarginalerna vara bättre än tidigare, där förhandsinformation till SweClockers talar om att omkring 5,0 GHz är möjligt utan att spänningen behöver skruvas upp alltför högt.
En annan förbättring med Kaby Lake är andra generationens Speed Shift, en teknik som först såg dagens ljus med Skylake. Med Kaby Lake är det möjligt att gå från strömsparläge till prestandaläge på endast 15 millisekunder istället för 35 millisekunder med Skylake, någonting som ska ge en märkbart mer responsiv upplevelse till vardags.
Styrkretsar i 200-serien ger Intel Optane-stöd
Vid sidan om de nya processorerna sjösätter Intel en ny generation styrkretsar i 200-serien. Den största nyheten här är att stöd för Intel Optane tillkommer. Medan detta är dess kommersiella namn heter minnestekniken 3D Xpoint och är utvecklad i samarbete med minnesjätten Micron.
Tekniken är tänkt att erbjuda det bästa av två världar – NAND för SSD-enheter och DRAM för primärminne. Först och främst är 3D Xpoint icke-flyktigt, vilket gör det möjligt att använda minnestypen för långtidslagring eller när datorn är avstängd. Detta samtidigt som överföringshastigheter och accesstider ska närma sig DRAM, som tappar all data när strömmen bryts. Samtidigt ska tekniken vara tusenfaldigt mer tålig och erbjuda tio gånger högre lagringstäthet än NAND.
Enligt Intel ska Optane användas som acceleration för hårddiskar och därmed fungera som ett cacheminne. Exakt hur detta kommer gå till är ännu inte klarlagt, utan är någonting Intel väntas gå ut med närmare lansering. På sikt är det även möjligt att Optane kan fungera som ersättare till både DRAM och NAND, och att användare har en "pool" av minne för såväl lagring som primärminne.
Utöver Optane-stöd bygger Intel vidare på redan befintliga finesser. Gällande toppmodellerna Z270 och H270 har båda 30 stycken High Speed I/O-banor (HSIO), upp från 26 respektive 22 stycken med Z170 och H170. Dessa kan moderkortstillverkare konfigurera fritt för att ge olika modeller stöd för olika antal SATA 6,0 Gbps, PCI Express 3.0, USB 3.0 och Gigabit Ethernet. Styrkretsarna har utöver dessa även 6 stycken fasta SATA 6.0 Gbps och 14 stycken USB 3.0.
För entusiaster är det åter Z-varianten som är intressant. För det första har den stöd för överklockning av K-serien processorer och för det andra är det den som gäller för körning av flera samtida grafikkort i AMD Crossfire eller Nvidia SLI. Detta då styrkretsen ger processorn möjlighet att dela sina PCI Express-kanaler till flera olika anslutningar.
