I mitt fall har till och med AF och FK gett upp, de inser att för mig att få ett jobb vore ett mindre mirakel, inte pga bristande kunskaper eller engagemang utan på grund av en fysisk skada, denna begränsar min arbetsförmåga till 20% och ställer dessutom en del krav på ergonomi och arbetsförhållanden. Som om inte detta vore nog är min skada av den arten att ingen läkare törs skriva på ett papper att den är permanent för man vet helt enkelt inte, detta i sin tur sätter käppar i hjulen så till vida att jag inte kan få en sjukpension utan denna permanenta definition och därför så får jag heller inga möjligheter till anpassad anställning eller den uppsjö av åtgärder som man i övrigt får tillgång till som sjukpensionär.
Just definitionen "permanent" är lite lustig då de flesta sjukdomar skulle kunna botas någon gång i framtiden så då blir det genast lite svårare med denna absoluta tolkning, nu har jag haft samma problem i åtta år, när mitt problem övergår från "tillfälligt" till "permanent" vet jag inte...
Så för min del har jag lyckats pricka in ett område mitt mellan två stolar, FK har ingen aning vad dom ska göra med mig och AF ser mig som för sjuk för att jobba alls. Mitt i allt detta ska man sedan ha orken att strida för varje rättighet och beslut, som om inte det vore nog lär man dessutom hålla uppe modet att man faktiskt kan hitta ett jobb, inte helt lätt att göra när man ser hur många friska som står före i kön till alla jobb.
Jag vet att det finns alltid någon som har det värre men det jag vill förmedla är att som frisk människa med en heltidsanställning bör man kanske inte förutsätta att alla arbetslösa eller sjukskrivna är parasiter.
Om du har nedsatt arbetsförmåga så mycket så kanske arbetsgivaren har rätt till väldigt mycket lönebidrag:
http://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetsgivare/Anstallning...
Om du har varit arbetslös länge så har du rätt till nystartsjobb som alla andra.
Se detta som några tips, jag tycker det är synd om er som har hamnat mellan AF och FK stolar.
