Specifikationer och datablad är hårdvaruentusiastens bästa vän. De gör det enkelt att jämföra produkter mot varandra och förenklar processen att komponera datorbyggen för att passa användningsområden och budget. Att hitta den bästa produkten på detta vis är ingen omöjlig uppgift, men tyvärr säger en specifikationstabell inte allt – särskilt inte om de svårgreppbara egenskaper som måste upplevas för att verkligen haja.
Tidigare bortsåg jag ofta från aspekter hemmahörande under fluffiga förklaringar som "känsla" och "utseende". Så är inte längre fallet och jag tror att sådant kommer att bli än viktigare för mig och andra framöver. Missförstå mig rätt, jag kommer nog alltid att i första hand vända mig till specifikationer när något teknikrelaterat ska köpas eller rekommenderas. Men de kommer inte ensamma fälla avgörandet, särskilt inte i sammanhang där uppgraderingsmöjligheterna är begränsade, som i bärbara datorer eller telefoner.
Designfokus en möjlig framtid om företag vill utmärka sig
I ett par tidigare krönikor har vi avhandlat "den stora stagnationen" som ser ut att stå för dörren, där kanske främst fysikens lagar sätter gränsen för vilka förbättringar i råprestanda som kan göras från en generation till nästa. Det kan förhoppningsvis medföra att prylarna vi köper fungerar längre, men också att företagen måste pröva nya vägar för att sticka ut.
► Krönika: Teknikutvecklingen avstannar – men det gör också uppgraderingsbehovet
Med den här krönikan vill jag lyfta spåret om "mjuka egenskaper", som jag tror och hoppas att många företag väljer att prioritera. Ett exempel är den halvfärska telefontillverkaren Nothing, som ogenerat lägger det mesta av krutet på utstickande design i hård- och mjukvara, istället för att ha de vassaste komponenterna. Precis som med all icke-neutral formgivning blir det en vattendelare, men om företagen slutar att anpassa designen för den breda massan kan smarta lösningar och intressanta produkter växa fram även utan radikala framsteg i prestanda.
Det är en frisk fläkt med företag som inte siktar på att vara objektivt bäst
Jag förstår verkligen de som i samband med sommarens Nothing Phone 2-lanseringen förvånades över att någon väljer att betala mer för sämre prestanda än andra alternativ, eller de som suckar över Apples "mod och innovationsförmåga" när portar försvinner. Jag förstår också de som gäspar över Samsungs nylanserade vikbara enheter, som nu ingår i generation fem men med små skillnader ställt mot tredje generationen.
Lika frågande var jag kring motsvarande produkter för några år sedan, innan jag började plugga till civilingenjör inom design och produktutveckling, och innan jag på egen hand verkligen upplevde skillnaden på produkt och produkt. Förstnämnda har lagt vikt vid kopplingen mellan tekniska specifikationer och upplevelse, samt i allra högsta grad belyst hur komplext det är. Det senare inträffade vid köpet av en Macbook Air med M1-systemkrets.
Att kommunicera det svårgreppbara en spännande utmaning
När det gäller känsla och användarupplevelse är det ofta de små detaljerna som måste stämma och sådant är svårt att göra rättvisa i text, video eller med bilder. Därtill är flera aspekter subjektiva. Kvalitet och materialval blir tydliga först när det går att hålla produkten i handen. Med Macbook-datorn blev det för första gången tydligt hur en välbyggd dator för skillnad i användarupplevelse och hur kul enheten är att använda, ställt exempelvis mot ett högpresterande plasthärke.
Hur kan dessa mjuka fördelar presenteras på ett förståeligt sätt?
Om fler företag i framtiden väljer att sticka ut genom materialval, ytbehandling eller ett välpolerat användargränssnitt kommer de uppenbarligen att ställas inför en stor utmaning och stora utmaningar är mycket spännande. Hur kan dessa mjuka fördelar presenteras på ett förståeligt sätt? Är VR- och AR-presentationer en lösning? Kommer de fysiska butikerna att bli viktigare? Eller är det kanske ingående recensioner och snacket på stan som avgör?
Jag har uppenbarligen otroligt många frågor och inga direkt svar på det här möjliga framtidsscenariot. Klart är i alla fall min övertygelse om att mer än produkternas kvantifierbara egenskaper är viktiga så snart jag går i köptankar. I en framtid när prestandan inte är väsensskild från en produkt till en annan ser jag mer än gärna imponerande lösningar för att förmedla den information som är svår att uttrycka, men också att fler aktörer prioriterar just sådana aspekter.
Hur ser din balans mellan hårda och mjuka värden ut? Har det förändrats över tid? Dela med dig i kommentarstråden!
