Testpilot: Komplett Winter Gamer

Hur står sig då Komplett Winter Gamer som dator, alltså för annat än just spel? För undertecknad utgör åtminstone spel en mycket liten minoritet av tiden datorn används, och jag känner mig trygg med att utgå från att de flesta lägger en betydande andel av tiden framför skärmen på sysslor som att surfa på webben, skriva skolarbeten, se på film/stream och greja med bilder.

Det här avsnittet handlar om vad jag kallar mjuka egenskaper, som inte syns i marknadsföring och prestandatester, och det är här luften tyvärr går ur Winter Gamer i mina ögon.

Hårddisken

Datorns främsta akilleshäl visar sig vara hårddisken, av två anledningar. Först och främst gör avsaknaden av SSD ibland systemet så långsamt att kalla kårar kryper upp längs ryggraden när tiden innan NAND Flash-lagring gör sig smärtsamt påmind.

Laddningstiderna i spel går att leva med, men att som förr i tiden behöva vänta på att "datorn jobbar" när man ska starta ett program, öppna en fil och så vidare, bara för att hårddisken är upptagen med något annat, är i alla fall inget som står på min önskelista. Datorn upplevs överlag som snabb, men de återkommande sega tillfällena är inte roliga.

Det faktum att SSD saknas är dessutom inte det enda problemet. Att det överhuvudtaget finns en mekanisk hårddisk blir en direkt nackdel när den är monterad helt utan dämpning.

Minsta vibration från diskens läsarmar förstärks obönhörligen av varenda plåt i chassit innan man hinner säga "skrammeldisk". Oljudet från Seagates Firecuda tar över hela studentlägenheten, trots den relativt höga ambienta ljudnivån från ventilationen på innergården.

Mekanisk hårddisk mot plåtchassi är inte en lysande idé.

Kontinuerliga, oföränderliga ljud som sus från fläktar är i regel inget stort problem. Det oregelbundna knattrandet från en hårddisk kan däremot vara allt ifrån halvt irriterande till olidligt att lyssna på under en längre stund, beroende på hur ljudkänslig man är.

Även när läsarmarna inte är aktiva domineras ljudbilden av hummandet från magnetskivorna. Med hårddisken urkopplad blir det betydligt behagligare att vistas i närheten av Winter Gamer.

Om undertecknad fick bestämma hade jag slagit två flugor i en smäll genom att ersätta hårddisken med en SSD i 250 GB-klassen. Jag inser emellertid att den manövern skulle innebära en betydande begränsning med avseende på utrymme för många, särskilt om syftet med datorn är att ha ett dussin AAA-titlar på 50 GB installerade samtidigt. Medelsvensson är kanske inte så van vid att hushålla med utrymmet.

Vill man absolut ha sina 1 000 GB skulle ett chassi med vibrationsdämpning för hårddiskarna vara en stor förbättring. Här skulle jag föreslå det bara ett par hundralappar dyrare Define Mini C, som också vore en uppgradering på alla andra punkter som rör chassit, inklusive utseendet.

Gummibussningar är guld värda för den som använder mekaniska diskar.

För uppgradering av lagring finns en ledig M.2-plats med stöd för antingen SATA 6 Gbit/s eller två banor PCI Express 3.0 – en PCI Express-baserad SSD begränsas alltså till 1 GB/s. Det kan också vara bra att känna till att en av de vanliga SATA-portarna slutar fungera om man ansluter en SATA-baserad SSD via M.2.

Kylningen

Med systemlagringen avklarad går vi över till ljudnivån i övrigt. Något undertecknad märker tämligen omgående är att kylaren från Akasa inte är något att hänga i granen; den får blåsa på rejält för att hålla värmen i schack när CPU:n belastas. Det är oklart varför Komplett vill ha 399 kronor för den, när riktigt schyssta kylare som Pure Rock kostar mindre än så.

Grafikkortets kylare med dess ensamma axialfläkt har jag däremot inget att invända mot. Den håller kortet svalt utan att låta orimligt mycket. Kylningen underlättas förstås av den låga energiförbrukningen hos Geforce GTX 1060.

Chassifläktarna må inte vara några premiummodeller, men acceptabla i både chassits och datorns prisklass. De håller en rimlig ljudnivå som jag tror de flesta som köper en färdigbyggd dator är nöjda med (dock ej undertecknad). Skurken är alltjämt hårddisken, som överröstar allt annat vid låg belastning.

Chassit

Undertecknad kan inte ställa sig bakom valet av chassi. Det är alldeles för stort för sitt innehåll – aldrig en bra egenskap, särskilt inte i samband med LAN och dylikt. Det saknar helt vibrationsdämpning för mekaniska hårddiskar. Det är dåligt anpassat för snygg kabeldragning. Det är dessutom, i mitt tycke, fult.

Går man upp endast två hundralappar hittar man alltså Define Mini C (med fönster), som är så mycket bättre på så många sätt att man bara vill slita ut komponenterna ur SPEC‑03 och kasta in dem i det svenska minitornet istället.

Corsair Carbide SPEC-03

Fractal Design Define Mini C

Nätaggregatet

Det har sagts förut och tåls att sägas igen: Nätdelen är den viktigaste komponenten. Den ansvarar för alla andra komponenters vara eller icke vara. Man kan dessutom ha ett nätaggregat mycket länge, vilket är varför jag inte anser att det är värt att spara in ett fåtal hundralappar på en snikmodell istället för en rejäl doning. I det här fallet hade jag gärna sett välrenommerade Corsair RM550X istället för Cooler Master B500 V2.

Mjukvaran

Att en 60-dagars testversion av Norton var förinstallerad var, näst efter hårddisken, det som skapade störst irritation hos undertecknad. Inte bara dök den upp och krävde aktivering varje gång man startade datorn, den gjorde även detta mitt under en spelsession, så att Battlefield tabbades ner. Hade hellre sett att inget antivirusprogram var installerat alls.

Precis vad man vill ska dyka upp mitt i ett spel.