Spelprestanda
En primär egenskap hos en speldator är förstås dess prestanda i spel. Min tanke här är att försöka ge en övergripande, subjektiv bild av hur väl lämpad den här datorn är för gaming och hur man kan vilja justera grafikinställningarna.
Är man intresserad av detaljerade prestandasiffror rekommenderar jag SweClockers recension av EVGA GTX 1060 SC. Notera dock att Komplett Winter Gamer kommer med 3 GB-varianten av EVGA GTX 1060, medan SweClockers recenserat modellen med 6 GB grafikminne.
För att testa spelprestanda drog undertecknad igång DICE senaste stortitel Battlefield 1, som i flerspelarläget med 64 spelare lägger hög belastning på både processor och grafikkort. Det är därför en bra måttstock för det tyngsta som speldatorer ofta används till i verkligheten.
Testmetod
Jag valde att testa i både upplösningen 1 920 × 1 080 och 2 560 × 1 440 pixlar. Den förstnämnda borde som sagt vara överlägset vanligast i den aktuella målgruppen, men 1440p vinner mer och mer mark för varje dag och är med sina nästan 80 procent fler pixlar betydligt tyngre för grafikkortet, varför även den upplösningen är i högsta grad relevant. Alla tester utfördes på en Asus ROG Swift PG278Q, med G-Sync aktiverat om inget annat anges.
St. Quentin Scar bjuder på vidsträckta ängar, förstörbara stenhus och totalt kaos.
Kartan St. Quentin Scar fick stå till tjänst för testerna, som utgjordes av tio minuters "vanligt spelande" på en full 64-spelarserver, huvudsakligen som infanterist. Fördelen med denna metod är att både grafikkort och processor utsätts för verklig, tung belastning, till skillnad från det mindre CPU-tunga enspelarläget.
Nackdelen är förstås att det aldrig går att repetera ett test, vilket gör resultaten mindre jämförbara, men tillsammans med ett subjektivt utlåtande kan dessa speltester ändå ge en uppfattning om vilken upplevelse man kan förvänta sig.
Huvudfokus har lagts på de förinställda lägena High och Ultra. Notera att inget av dessa innehåller den annars vanligt förekommande "äkta" kantutjämningstekniken Multisample Anti-Aliasing (MSAA). Man får hålla tillgodo med post-processing-tekniken Temporal Anti-Aliasing (TAA).
De grundläggande inställningarna där upplösning, FOV och motion blur väljs.
Low
Medium
High
Ultra
Siffrorna plockades upp av den ändamålsenliga mjukvaran Fraps i form av frame times. Det innebär att renderingstiden (frame time) för varje enskild bildruta sparas, inte bara medelvärden för varje sekund. På så sätt kommer frysningar och hack att synas i mätningarna istället för att smetas ut och döljas. Detta ser jag som extremt viktigt, då ett fåtal korta hack kan förstöra hela spelupplevelsen även om man snittar 150 bildrutor per sekund.
Notera att siffrorna av tidigare nämnda anledningar håller relativt låg tillförlitlighet, och att det därför är viktigt att läsa mina subjektiva uttalanden.
Testresultat
I den fortsatt populära upplösningen 1 920 × 1 080 pixlar hoppar vi direkt in i de förinställda lägena High och Ultra och noterar följande siffror:
Att spela Battlefield 1 i 1 920 × 1 080 pixlar och Ultra på Winter Gamer fungerar absolut helt okej, särskilt om man är van vid 60 Hz. Undertecknad, som spelar på 144 Hz, skulle förstås önska ännu bättre flyt, men rent allmänt är det fullt spelbart. High flyter på ännu bättre.
När upplösningen lyfts till 2 560 × 1 440 pixlar blir det knivigt. Att nå ens 60 bilder per sekund (fps) är svårt på High, och Ultra kommer inte på fråga i min mening. Detta är dock ingen större förlust, då avsaknaden av MSAA gör Ultra till ett klart mindre eftersträvansvärt mål än det är i Battlefield 3 och Battlefield 4.
I 1440p märks också, till skillnad från i 1080p, tydliga hack och frysningar som inte bara är extremt störande, utan även kan innebära skillnaden mellan liv och död i en hektisk eldstrid.
Kan man då köpa Winter Gamer om man vill spela Battlefield 1 i 1440p? Ja, det går, men jag skulle rekommendera att man sänker inställningarna till något i stil med förinställda Medium, som fortfarande ser bra ut. Jämfört med Ultra får man knappt märkbart sämre bildkvalitet, men betydligt bättre flyt.
G-Sync
Något som blev väldigt tydligt var hur stor skillnad adaptiv bildsynkronisering kan göra för upplevelsen i ett tungt spel där bildfrekvensen normalt är både låg och fluktuerande. Tack vare G‑Sync flöt spelet på helt okej i området kring 80 fps, där undertecknad annars inte alls trivs. Med G‑Sync avstängt var upplevelsen helt enkelt mindre följsam vid samma bildfrekvens.
Tyvärr lär andelen köpare av Winter Gamer som har en G‑Sync-skärm vara liten, eftersom G‑Sync-skärmar är såpass dyra. Freesync fungerar som bekant inte med Nvidia-kort, och jag hade inte satsat alltför många kronor på att Nvidia kommer krypa till korset inom en överskådlig framtid.
3 GB grafikminne
Vid Ultra i den högre upplösningen noterades ett vid en första anblick smått märkligt fenomen: Texturerna blev extremt lågupplösta i vissa partier, med väldigt tydliga gränser mellan hög- och lågupplösta texturer i spelarens omedelbara närhet. Detta inträffade dock bara vid enstaka tillfällen och kunde inte reproduceras, varför bild saknas. Samtidigt visade MSI Afterburner att VRAM-användningen hela tiden låg nära taket på 3 GB.
Nu är just Battlefield 1 i 2 560 × 1 440 pixlar (Ultra) ändå för tungdrivet för ett Geforce GTX 1060, även med 6 GB VRAM, men detta är något som helt klart är värt att ha i åtanke om det ska spelas mer VRAM-krävande spel, idag eller i framtiden.
Tangentbord och mus
Som väntat gick det sett till omständigheterna bra att spela och skriva på det medföljande tangentbordet, även om det förstås inte kan mäta sig med ett mekaniskt. Musmattan från Razer är definitivt tillräckligt stor för gaming och mycket behaglig att använda. Bra, Komplett!
Musen däremot är inte lika bra. Det går att använda den för att starta ett spel, men det går inte att spela med den. Så fort man börjar dra musen i bara måttlig hastighet slutar den helt att registrera rörelser, eller registrerar helt slumpmässigt. Några hundralappar tillkommer alltså om man inte redan har en mus (såvida jag inte fått ett måndagsexemplar).
Ersättes omgående med en mus som registrerar rörelser.
På grund av musens usla beskaffenhet lades den tämligen omgående tillbaka i lådan, och en SteelSeries Rival användes istället tillsammans med det medföljande tangentbordet under resten av testperioden.
Counter-Strike: Global Offensive
Jag kände att jag vill flika in något om CS:GO också. I Valves populära e‑sportpangare är det inte bländande grafik som gamers suktar efter, utan istället hög, stabil bildfrekvens. Jag gjorde inga regelrätta benchmarks, men i 1 920 × 1 080 pixlar (High) med 4 × MSAA låg jag oftast mellan 200 och 300 fps på Dust 2, med frekventa dippar ned till strax under 200 fps.
Med MSAA avstängt, grafikinställningarna vingklippta och 1 280 × 720 pixlar låg mätaren i princip konstant på 300 fps med vissa smärre dippar. Processorn hänger alltså med bra i CS:GO, vilket inte bör förvåna någon.
Sammanfattning
Den som vill spela Battlefield 1 i 1 920 × 1 080 pixlar och är van vid 60 Hz kan mycket väl slå på Ultra och kommer förmodligen vara nöjd. Den som föredrar 144 Hz lär vilja sänka inställningarna åtminstone till High och antagligen till Medium, särskilt om draghjälp från dynamisk synk saknas.
Om 2 560 × 1 440 pixlar står på menyn är det i min bok nästan nödvändigt att nöja sig med Medium redan från början, 144 Hz eller ej. Detta är inte så illa som det kanske låter, för det ser faktiskt helt okej ut. Nvidia G‑Sync rekommenderas.
För mer e-sportinriktade spel som CS:GO fungerar Winter Gamer utmärkt.
