SSD-enheter – Crucial, Intel, Kingston, OCZ, Samsung och Sandisk i 500 GB-klassen

HD Tune Pro är ett program vi rekommendera alla användare att ha installerat på sitt system. Inte i första hand för att hela tiden jaga bättre resultat, utan för att programmet är ett av de mest kompletta verktygen som finns för att kontrollera prestandan, söka efter problem med installerade enheter, läsa av SMART-värden och radera all data på en enhet.

Programmet låter användaren fokusera på antingen läs- eller skrivprestandan och visar sedan både grafiskt och numeriskt minimal-, medel- och maximalhastighet för dataöverföring. Dessutom mäter programmet accesstider och processorbelastning. En intressant funktion som framför allt är användbart i mindre system är att HD Tune hela tiden visar enhetens arbetstemperatur, vilket kan vara användbara fakta vid felsöknings- och optimeringsprocesser.

Vi börjar med att granska den maximala överföringshastigheten och två enheter sticker ut sett till läsprestanda. Detta då Intels och OCZ:s enheter är de enda i testet som når över 500 MB/s. Faktum är att de till och med når upp i dryga 515 MB/s, ett klart steg upp från Samsung som stannar på knappa 490 MB/s. Härefter följer Sandisk, Kingston och sist Crucial.

Intel toppar även skrivprestandan följd av Kingston, OCZ och Crucial. Sedan är det ett litet kliv ned till Sandisk och, märkligt nog, ett större kliv ned till Samsung som här presterar klart sämst.

Går vi över till snittvärdena för läsprestanda får vi en annan bild, där OCZ presterar bäst och Kingston hamnar klart efter. Kingston hamnar även klart sist sett till skrivprestanda och vi ser en mycket stor spännvidd mellan topp- och bottenplacerade modeller samt enheterna däremellan. Anledning till detta beror många gånger på att enheterna har olika djupa bottenvärden, vilket sedan avspeglar sig på snittet. Framför allt märks denna differens på enheter med lite eller ingen intern RAM-cache.

Vi avslutar HD Tune-testerna med att konstatera att, trots att det förekommer skillnader som visuellt ser stora ut, skillnaderna i såväl processorbelastning som accesstider är minimala och faller delvis inom ramarna för felmarginal. Det som kan vara av intresse för slutanvändare av programmet är att titta på extremt höga värden för dessa två, vilket i detta fall kan vara en indikation på en defekt eller begynnande degradering av enhetens funktionalitet.