Överklockning
Likt Haswell-E kommer samtliga processorer i familjen Broadwell-E med upplåst multipel, vilket i känd stil kännetecknas av "K"- alternativt "X"-suffixet i modellnamnet. Detta är som bekant en finess som främst används för överklockning, då processorns klockfrekvens kan höjas på ett enkelt sätt utan att för den delen påverka andra parametrar i systemet.
Med Broadwell-E tillkommer även ett par nya funktioner som ska ge användaren ytterligare kontroll över sin överklockning. Bland dessa syns möjligheten att justera varje kärnas multipel individuellt, och helt oberoende av de andra. Därtill finns det nu en finess som tillåter processorn att sänka multipeln tillfälligt vid arbetslaster som använder sig av AVX-instruktioner – något som kan vara praktiskt när överklockningen är stabil vid vanlig belastning men kraschar under specifika AVX-scenarion.
Inför överklockningen väljer vi att montera på Corsairs slutna vattenkylningssystem Hydro H110 på respektive processor. Detta baseras kring en 280 mm-radiator med dubbla 140 mm-fläktar, där de sistnämnda tillåts spinna i full hastighet för att hålla temperaturerna i schack.
I vanlig stil siktar vi inte på några frekvensrekord, utan snarare en balanserad överklockning som ska vara stabil genom hela testsviten, utan att för den delen dra iväg oroväckande mycket på effekt- och temperaturfronten. Av tidstekniska skäl (undertecknad har ett flyg att hinna med till Taiwan) väljer vi att fokusera på toppmodellen Core i7-6950X samt instegsditot Core i7-6800K.
Överklockning av Core i7-6800K
Vi inleder med den sexkärniga instegsmodellen Core i7-6800K, där vi på förhand har fått uppgifter från partnertillverkare att Broadwell-E kräver en del spänning (en bit över 1,4 V) för att uppnå högre frekvensmål. Högre spänning ger som bekant ökad effektförbrukning, något som blir ruskigt tydligt ihop med Broadwell-E.
Efter en del pulande fick vi till slut nöja oss med klockfrekvensen 4,4 GHz vid den förhållandevis höga spänningen 1,4 V – 1 GHz över modellens basfrekvens. Högre frekvenser var uppnåeliga vid ännu högre spänningar, men oskäligt höga effektsiffror i kombination med en bitvis instabil upplevelse genom testsviten gjorde att vi fick backa tillbaka ett steg.
Överklockning av Core i7-6950X
Processorer med väldigt många kärnor är vanligtvis en större utmaning att pressa upp i högre frekvensnivåer, vilket gör att vi skruvar ner förväntningarna ett snäpp för flaggskeppet Core i7-6950X. I slutändan är vi ändå nöjda med resultat, både när det kommer till klockfrekvens och spänningen denna uppnåddes vid.
Slutresultatet landade på 4,3 GHz, en höjning på 1 300 MHz över modellens basfrekvens och ungefär 900 MHz över turbofrekvensen som vanligtvis uppnås när alla kärnorna arbetar. Trevligt nog kunde även spänningen hållas nere till 1,2 V, vilket gav positiva bieffekter i form av lägre effektuttag och temperaturer.
Precis som med Core i7-6800K kunde vi uppnå högre klockfrekvenser med modellen med ytterligare uppvriden spänning. Återigen föll det dock på att vi inte lyckades bibehålla ett stabilt system genom hela testsviten, samtidigt som effektuttaget blev minst sagt orimligt.
